326.

Det känns precis som att jag har träffat mannen i mitt liv. Det är en sådan speciell känsla. Så många år som jag trodde att jag aldrig skulle känna såhär igen.

Det känns så konstigt att tänka på nu, hur jag satt på ett cafe i Amsterdam med två av mina bästa tjejkompisar i April i år och frågade om det verkligen känns sådär himlastormande och totalt tveklöst självklart när man är närmare 30 än 20 och man har delat säng och sitt hjärta med flera män som det på ett eller annat sätt inte fungerat med.

Kanske blir man förnuftig med åldern, och mer tveksam och trevande. Hur många gånger man blivit sviken och hjärtekrossad måste väl ändå på något vis påverka hur man upplever en kärleksrelation. Så tänkte jag i April. Liksom för att rättfärdiga varför det inte kändes mer med honom som jag hade träffat i två-tre månader då.

Och sedan kom jag hem från den där helgen i Amsterdam och gick från förälskad till himlastormande kär och jag kan inte minnas exakt när det hände men jag vet att jag bara har känt såhär en gång innan och det var med den där killen som nästan alla inlägg på den här sidan handlar om. Och det känns till och med mer och bättre än så. Trodde inte kärlek kunde kännas såhär mycket.