Vi har inte pratat på två dagar. Det blir så på helgen ibland. Han säger att jag är viktig för honom. Han säger att han visste det när vi bodde i samma stad också, men inte förstått på samma sätt som nu. Han frågar om jag kan tänka mig att skapa ett hem med honom. Och jag faller.
Faller.
Vill säga så mycket mer men jag kan inte. Han säger att det inte gör något. Han säger att han vet att jag är blyg men jag tänker att han har fel för jag är inte blyg jag är livrädd. Jag frågar honom om han tycker det är jobbigt att jag har så svårt att berätta vad jag känner. Det är som att jag tror att så fort han vet vad jag tycker om honom så kommer han lämna mig. Då vet han att jag är sårbar.
Han säger att det inte gör någonting att jag sällan säger någonting om mina känslor för honom. Han säger att han vet att jag tycker om honom ändå. Men jag undrar hur han kan veta det. Undrar om det är för hans ögon. Han vet att alla faller för hans ögon, och jag är inget undantag. Jag undrar vad han har fallit för hos mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har haft en distansrelation förr. Jag hade jätte svårt att säga hur jag kände, och det är ok. Så länge du på något sätt visar att du känner. Och du som är så otroligt bra på att uttrycka dig i skrift borde skriva till honom när du känner att du inte kan prata.
SvaraRaderaMin distansrelation förstördes på grund av att vi inte kunde prata. Ibland är orden allt man har när man är i en distansrelation.
Jag önskar er det bästa, var stark! <3