måndag 31 januari 2011

117.

Marken under mig snurrar, mina ben är ostadiga och det blir inte precis bättre av att han öppnar dörren i världens finaste leende. Klockan är inte ens ett på natten men jag har skyndat från ett trångt dansgolv och nu sitter jag på hans hallgolv och allting snurrar och mitt emot mig sitter den snyggaste i hela världen. Han tar av mig mina skor och jag tänker att det inte är likt mig att vilja ha någon så mycket som jag vill ha honom.



söndag 30 januari 2011

116.

Jag har tänkt en del på hur han påverkar mig. Vad han gör med mig, och om det får mig att må bra eller dåligt eller båda.

Förra veckan missade jag bussen, och när jag satt där och väntade på nästa tänkte jag på honom. Helt plötsligt hade jag missat nästa buss också. Och jag vet inte hur det är för er men jag har aldrig tidigare missat bussen när jag har befunnit mig på hållplatsen. Det borde ju vara i princip omöjligt.

När vi ligger i hans säng inatt och han ställer alarmet alldeles för tidigt för att han ska frukost-plugga med en vän pratar vi om allt man gör om dagarna, och det är så uppenbart att han gör tusen saker mer (och bättre) än mig. Hans liv känns så stort jämfört med mitt. Jag känner mig så himla dålig då. Och ibland har jag tänkt att även om det känns bra att vara med honom, även om jag har svårt att tänka mig att sluta träffa honom så undrar jag om det inte vore lite bättre för mig om vi slutade ses.

För när han pluggar dubbelt och tränar dubbelt och jobbar och festar dubbelt försöker jag mest överleva livet lite i taget. Det går liksom inte ihop. Jag är rädd för att det ska få mig att må ännu sämre. Det låter så fånigt när man säger att man är rädd för att känna sig otillräcklig, men jag känner så ganska mycket och ganska ofta, och jag vill inte att det ska bli mera.

lördag 29 januari 2011

115.

Vet inte vad jag ska säga. Vet ingenting. Men åh, jag hoppas att jag vet mer imorgon.


onsdag 26 januari 2011

114.

Åh, finaste, jag vill skriva men det går inte. Jag är så nervös att jag inte kan äta. Imorgon ska vi träffas och det betyder ju ingenting mer än att han vill träffa mig men det är första gången vi bestämmer något sånt här om att ses och allting är så overkligt och jag förstår ingenting.

Jag har aldrig-aldrig tänkt på någon så mycket som jag tänker på honom och det är som att en del av mig redan nu väntar på att gå sönder. Jag kan verkligen se mig själv bryta samman när det här är över. Jag bara hoppas att jag kan skjuta på det ett litet tag till.

lördag 22 januari 2011

113.

Anna lämnade en länk till en person som jag beundrar jättemycket. Gunnar Ardelius heter han. Jag har skrivit om honom tidigare, här och här. Och tänk att på något konstigt vis (typ genom att googla sig själv eller sin bok) har han läst vad jag har skrivit om honom. Åh, han är ungefär den duktigaste jag vet på att skriva och nu vet han ju att jag tycker det. FINT!

Jag blev liksom alldeles till mig och googlade sönder honom (inte precis första gången). Jag fastnade för det det här klippet. Jag gillar särskilt början när han berättar om omgivningarna och karaktärerna i hans böcker. Jag vet nog ingen med hans förmåga att sätta ord i följd såhär: "han springer för att komma ihåg allt han måste glömma för att kunna minnas igen".

fredag 21 januari 2011

112.



Jag har publicerat den här låten minst två gånger tidigare. Jag älskar den här låten. Det var den jag lyssnade på morgonen efter att jag hade träffat honom för allra första gången.

Och det här är så töntigt jag vet, men jag minns fortfarande att det kändes som att mitt liv aldrig skulle bli samma igen. Jag skulle fylla 21, det var alldeles vitt på gatorna och hela jag var fylld av en känsla av att allting var för bra för att vara sant fast ändå inte.

Fast egentligen så var det ju det.

torsdag 20 januari 2011

111.

Jag skulle egentligen söka ett extrajobb till våren tänkte jag. Någonting att kombinera mina 125 % studier med (inte för att det inte räcker som det är). Sen tänkte jag att det vore himla roligt att dansa balett igen. Och vet ni, jag tror faktiskt att jag bokar in mig på en balettklass under våren istället. Åh, det känns så spännande att jag nästan spricker! (och jobba kan man ju faktiskt göra resten av livet)

tisdag 18 januari 2011

110.

Man får egentligen inte skriva såhär men J: jag vet att jag inte känner dig, jag har aldrig varit kär och jag vet ingenting om vad kärlek är, men det känns lite som att jag har fastnat för dig och jag vill inte vidare.

söndag 16 januari 2011

109.

108.

Det jobbiga med J: jag vet ingenting, absolut ingenting, om vem eller vad jag är för honom. Vet inte om han har tänkt på den där torsdagsnatten alls, vet inte om han har tänkt på den där sista kvällen heller. Jag vet inte varför han la till mig på fb efter nästan tio månader (egentligen vet jag inte ens om man måste ha en anledning). Jag vet inte varför han sms:ade och frågade om det blev utgång när jag hade sagt att jag inte skulle ut. Vet inte varför han hade kvar mitt nummer.

Jag vet bara att att jag låg nedbäddad i min säng precis en timme innan han skickade det där sms:et och tänkte att ikväll är min sista chans någonsin. Tänkte att i natt är han där ute och jag ligger ensam i min säng och stannar jag här så förändras ingenting.

Så jag gick upp och gick ut och på sätt och vis förändrades nästan allting.

107.

Idag vaknade jag upp i min säng i min lägenhet efter ungefär fyra veckor med turkost vatten, vita stränder och sol varje-varje dag. Jag har läst tolv böcker, vaknat med soluppgången, ätit massor, ätit ingenting, skrivit en del och längtat efter någon som säkert kysser någon annan.

Det känns inte alls bra att vara hemma. Men ni, som konstigt nog har blivit några fler medan jag har varit borta, gör det lite lättare. Tack för världens finaste kommentarer ♥ (som jag så hemskt gärna vill svara på men jag hinner tyvärr inte just nu, förlåt).