söndagen den 2:e mars 2014

312.

Idag gjorde vi slut.

torsdagen den 23:e januari 2014

311.

Och så helt plötsligt är mina två enorma resväskor incheckade och jag boardar ett plan och sedan bor jag inte i Sverige längre.

fredagen den 17:e januari 2014

310.

Ni är så himla fina som kommenterar och ställer frågor trots att jag är helt fruktansvärt dålig på att svara. Men jag har i alla fall samlat några av de frågor som har ställts i kommentarsfälten som jag tänkte svara på i ett par separata inlägg. Vi börjar med frågan som lyder såhär:

Känner du aldrig svartsjuka? Jag kan grubbla sönder på min pojkväns förflutna och hans "ex". Ibland tar liksom hans förflutna över lite, så att jag inte kan fokusera på oss två.

Visst kan känna igen mig i det där. Kanske mest i början av vårt förhållande och kanske speciellt eftersom min kille hade ett långt förhållande bakom sig. Jag vet inte riktigt hur länge de var tillsammans, men tre-fyra år ungefär. Och för mig som inte ens varit i närheten av ett seriöst förhållande är ju tre år tillsammans en evighet. Dessutom var det hon som lämnade honom och inte tvärt om.

Jag vet hur hon ser ut och hon är söt och verkar trevlig. Några månader efter att vi hade börjat träffas berättade han att hon fortfarande ringde och ville ha honom tillbaka. Hon hade ångrat sig. Jag förstod aldrig varför han berättade det för mig. Det är ju faktiskt en jättetaskig sak att berätta för någon som man precis har börjat träffa. Det spelar liksom ingen roll om man sedan talar om att det är ett avslutat kapitel och att man aldrig vill byta ut det man är med nu. Det gjorde mig jätteosäker.

Men hur som helst, jag tycker inte att det är konstigt att man funderar över ens partners ex. Jag är ju jättenyfiken på hur hans liv var innan vi träffades, och det går ju inte att bortse ifrån att hon var en viktig del av hans liv i fyra år. Jag tycker att det är viktigt att kunna prata om sånt. Men någonstans måste man ändå sätta punkt. För han har valt att vara med mig nu och det måste ändå betyda något. Genom att hålla hårt i den tanken tror jag man undviker allt för mycket tvivel och tankar på ens partners ex. 

Om du känner dig svartsjuk eller osäker kring ditt partners ex och det inte går över så borde ni nog prata om det. Han kommer antagligen vara den bästa på att lugna din osäkerhet. Jag vet också att det blir mycket lättare med tiden. Ju fler egna minnen vi skapar, desto mindre tänker jag på de han skapade med henne liksom.


måndagen den 13:e januari 2014

309.

Jag har glömt bort att berätta att jag flyttar snart. Alltså inte här utan i det verkliga livet. För första gången på riktigt länge känns det som att mitt liv går i rätt riktning. Mot ett arbetsområde som jag tycker är viktigt. För jag har insett att det är ett sånt arbete jag behöver. Killen som jag är kär i går upp varje morgon för att placera rika människors pengar så att de blir ännu rikare. På så vis är vi så himla olika han och jag.

Ändå tycker jag så mycket om honom på grund av just den anledningen. För att han går till jobbet tidigt och kommer hem sent och aldrig någonsin har jag hört honom klaga. Han gör det han vill göra och det har han kämpat sig till helt själv. Han får mig att förstå hur viktigt det är att tro på sig själv och jobba hårt för det liv man vill leva. Och jag har insett att för mig är det ju jätteviktigt att mitt jobb känns meningsfullt och spelar roll för människor runt om i världen som har det svårt. Det är en sån där känsla jag inte kan skaka av mig, den är nog faktiskt helt nödvändig för att jag ska må bra.

Och hela tiden slår det mig hur omöjlig den tanken hade känts för två år sedan. Då när det viktigaste i mitt liv handlade om en strävan efter minus på vågen. Vilket himla slöseri på dagar av mitt liv alltså och så skönt att jag äntligen har förstått det.


måndagen den 30:e december 2013

308.

Det här året slutade jag med antidepressiva och jag slutade att kräkas. Det där med kräkningarna har varit min största hemlighet ganska länge ändå. Det har känts så mycket värre än anorexin. Så mycket skam att bära runt på. Men jag tror att det är över nu.

Det här året firade vi alla hjärtans dag, min födelsedag, din födelsedag, valborg, universitetsexamen och midsommar tillsammans. Du flyttade till ett nytt land och jag blev kvar.

Jag är så stolt över att du vågar. Att du kastar dig ut och hittar din plats på nya ställen i världen hela tiden. Ibland tänker jag att kanske ska ditt liv alltid vara så, och kanske hör jag inte dit då. Jag är ju rädd för sånt. Men kanske kan jag vänja mig. Kanske, om du låter mig få vara trygg med dig.


onsdagen den 18:e december 2013

307.

Det var något som hände som gjorde att allting inte är så självklart längre. Jag undrar om du också känner det. Den där tryggheten som jag trodde att du älskade att få mig att känna, den som försvann när du skrek på mig den där kalla och mörka novemberkvällen.

Kanske är det för svårt ändå. Och kanske är det för viktigt, där att forma framtiden efter sig själv och ingen annan. Det där om att gå sin egen väg. Kanske borde vi göra det.

Ändå är du så viktig för mig. Och jag för dig, säger du. Men jag är rädd för att det inte räcker.


tisdagen den 5:e november 2013

306.

Det där att kolla väderprognosen halvhjärtat och tänka att det får gärna ösregna hela helgen så vi kan ligga inne, under samma täcke, och bara gå upp för att steka bananpannkakor och göra kaffe. 

När jag tänker på regn tänker jag ofta på den första gången jag var hos honom. Vi var ute när himlen helt plötsligt öppnade sig, som den brukar göra i hans land, och vi hade inget paraply men jag fick gå innerst där hustaken täckte. Han gick utanför och blev helt genomblöt.